Miraklet i Berlin.
Tyskland-Sverige 4-4.
Det var gråmulet, höstmörkt och så trist det kan vara en kulen oktoberkväll, men bragden av det svenska landslaget i fotboll formligen svepte undan både höstmörkret och en begynnande höstdepression. Kvällen den 16 oktober 2012 blev magiskt.
Den andra halvleken av VM-kvalmatchen mot världsnationen Tyskland, som endast förlorat två VM-kvalmatcher genom alla tider, och dessutom på tyskarnas hemmaplan är något av det mest märkliga och mest gastkarmande jag upplevt i fotbollsväg.
Det är bara att lyfta på hatten och utbringa ett stort leve för den magiska bragd som utspelads i Berlin i går kväll.
Det låg i luften.
Vi jobbade in en halvtimma för att inte missa något av matchen. Klockan 20.30 slog vi av våra datorer för att bege oss hemåt och bänka oss i tv-sofforna.
Min chef Daniel Eriksson frågade mig strax innan vi slutade hur jag trodde det skulle gå. Jag vet inte om det var en slump, men jag hade en magkänsla av att detta skulle bli något extra. Jag tippade oavgjort 2-2 och jag sa till Daniel att "i morgon skriver tidningarna om Miraklet i Berlin". Nu blev det inte 2-2, men det blev oavgjort och Miraklet är ett faktum.
Första halvlek - suck, suck.
Jag måste emellertid erkänna att jag började tvivla på min intuition efter en dryg halvtimma när det stod 3-0 till Tyskland. När Mesut Özil dundade in 4–0 i 56:e minuten såg det nattsvart ut.
Zlatan 1-4 Lustig 2-4 Elmander 3-4 Elm 4-4
Andra halvlek - osannolik.
Det som hände sedan är obeskrivligt och osannolikt. Zlatan Ibrahimovic inledde upphämtningen med sitt nickmål, Mikael Lustig satte det andra bara två miniuter senare. Det var säkert fler än jag som då började undra vad som var på väg att hända.
Johan Elmander fyllde på med sveriges tredje mål och då var det inte bara det tyska landslaget som var i gungning. Hela Tyska nationen darrade. När Rasmus Elm satte kvitteringsbollen i mål på stopptid var Bragden, Miraklet, Sensationen, eller vad ni vill, en odiskutabel verklighet.
Det tog några timmar och krävdes några dubbla whiskey innan blodtrycket och pulsen var nere i lagom nivå för att krypa i säng.
Lennart Svensson
i Ytterberg
Kommentarer
Trackback
