Lennart i Ytterberg

  Könsstympning av kvinnor har inget samband med Islam.  

Ronny Karlsson, sverigedemokraternas (SD) ordförande i Jämtlands län hävdar i ett inslag i svt:s regionala nyheter Jämtlandsnytt, att om den planerade moskén byggs i Östersund kommer flickor som tillhör Islam att "könsstympas och utsättas för tvångsgifte". Vidare kommer pojkar i den Islamska föreningen att utbildas i kvinnoförtryck.

Ronny Karlsson ger i inslaget uttryck för sin egen fobi mot Islam och sin egen okunskap samt sin låga intellektuella status. Detta barbariska ingrepp att stympa könsorganen på små flickor med livslånga komplikationer som följd, ibland benämnt som "kvinnlig omskärelse" har inget med vare sig Islam eller Kristendomen att göra. Det är en kulturell sedvänja som har sitt ursprung i nordöstra Afrika.

 

  Sedvänja, inte religion.  

Sedvänjan utövas främst i Etiopien och Somalia och kan härledas flera tusen år tillbaka i tiden, det vill säga till en tid långt före Kristendomen och Islam. 

Där har kristna ledare, mot den religiösa dogmen, välsignat könsstympning av flickor och ledare inom Islam har hävdat att detta är ett påbud i Koranen. Detta är emellertid fel. Könsstympning av flickor och kvinnor är inget som finns omtalat i dessa två religioners heliga skrifter, Bibeln och Koranen.

 

  Ronny Karlsson bör läsa på.  

Att som Ronny Karlsson sprida misstroende mot Islam, vilket bygger på direkta felaktigheter, i ett län som generellt präglas av låg utbildningsnivå förstärker bara den islamofobi som redan är utbredd i Jämtlands län.

Uttalandet visar inte bara att Ronny Karlsson bör läsa på innan han uttalar sig. Det visar också att Sverigedemokraterna (SD) i Jämtlands län i allmänhet är ett parti som med all kraft bör bekämpas. Dock inte med andra metoder än att bemöta SD:s påståenden med fakta och inom ramen för ett demokratiskt och rättfärdigt samhälle.

 

 

  

 

  

  Tyskland-Sverige 4-4.  

Det var gråmulet, höstmörkt och så trist det kan vara en kulen oktoberkväll, men bragden av det svenska landslaget i fotboll formligen svepte undan både höstmörkret och en begynnande höstdepression. Kvällen den 16 oktober 2012 blev magiskt.

Den andra halvleken av VM-kvalmatchen mot världsnationen Tyskland, som endast förlorat två VM-kvalmatcher genom alla tider, och dessutom på tyskarnas hemmaplan är något av det mest märkliga och mest gastkarmande jag upplevt i fotbollsväg.

Det är bara att lyfta på hatten och utbringa ett stort leve för den magiska bragd som utspelads i Berlin i går kväll. 

 

  Det låg i luften.    

Vi jobbade in en halvtimma för att inte missa något av matchen. Klockan 20.30 slog vi av våra datorer för att bege oss hemåt och bänka oss i tv-sofforna.

Min chef Daniel Eriksson frågade mig strax innan vi slutade hur jag trodde det skulle gå. Jag vet inte om det var en slump, men jag hade en magkänsla av att detta skulle bli något extra. Jag tippade oavgjort 2-2 och jag sa till Daniel att "i morgon skriver tidningarna om Miraklet i Berlin". Nu blev det inte 2-2, men det blev oavgjort och Miraklet är ett faktum. 

 

  Första halvlek - suck, suck.   

Jag måste emellertid erkänna att jag började tvivla på min intuition efter en dryg halvtimma när det stod 3-0 till Tyskland. När Mesut Özil dundade in 4–0 i 56:e minuten såg det nattsvart ut. 

 

 

  Det våras för Annie Lööf och centern ? 

Centerpartiet går nu emot alliansen och vill ha en förnyelse. Det är något man väntat på sedan den ödesdigra dagen i början av 2000-talet då Maud Olofsson valdes till partiledare.

Centern förvandlades snabbt i Maud Olofssons regi från ett parti där kärnfrågorna var förnyelsebar energi, motstånd mot nysatsning på kärnkraft och ett parti som värnade om en levande landsbygd till ett arbetarfientligt storstadsparti som letade sig långt ut på högerkanten i den politiska höger-vänsterskalan.

Jag är långt ifrån någon centerpartist, men jag välkomnar att Annie Lööf vill ha en förnyelse. Med fokus på "gamla" kärnfrågor och en tydlig markering av att centern är ett eget parti och inget lydparti till Fredrik Reinfeldt och moderaterna så tror jag opinionssiffrorna kommer att stiga över den riskabla fyraprocentsspärren. Centerpartiet behövs som ett "grönt" parti i regeringsalliansen.

Det återstår att se vad denna förnyelse innebär i politiska förslag och utspel, men bara det att det kommer en reaktion är ett bra tecken.

Det är mindre än två år kvar till nästa val så ny gäller det att vässa klorna och profilera sig. Centerpartiet kan komma att spela en avgörande roll för regeringsalliansen, men det får inte bli en akt som kan hänföras till galleriet. Det är konkret och handfast politik som gäller för att återskapa förtroende från inlandskommunerna.

 

   

  Det hettar till i politiken.  

Det är nästan två år till nästa Riksdagsval, men söndagens partiledardebatt ger en antydan om att det blir två mycket heta och intensiva år, åtminstone för dem som är intresserade av politik. Debatten gav inte bara ett par klara besked, bland annat i skattefrågan. Den visade också att det bara finns två kandidater till posten som statsminister efter valet 2014.

Moderaternas partiledare och nuvarande statsministern, Fredrik Reinfeldt, är den borgerliga sidans givna kandidat medan oppositionens motkandidat är socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven.

 

           

 

  Kris för C opch KD.  

Både centern och kristdemokraterna kämpar för att bättra på sina oppinionssiffror. Båda ligger farligt nära att hamna under fyraprocentsspärren och därmed tvingas lämna Riksdagen efter nästa val. Skulle det hända är det inte bara en historiskt händelse. Det betyder också att den borgerliga regeringen får respass.

Efter den förra debatten på vårkanten fick centerns nya ledare Annie Lööf kritik för att prata för mycket i klyschor och inte föra fram någon profilfråga som går att härleda och identifiera med centerpartiet.

Jag tycker Annie Lööf gjorde en betydligt bättre insats i söndagens debatt, men hon och centern har fortfarande problem att lyfta i oppinionsmätningarna och det beror kanske mera på centerns identitetskris än på Annie Lööf själv. 

Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund har också svårt att gå hem i stugorna trots att han visade att han har en stor portion humor. Göran Hägglund är ju riktigt rolig att lyssna på ibland, men KD:s problem ligger inte på partiledarnivå. Problemet är en förlegad och för konservativ politik. 

 

  Valets stora fråga blir jobben.  

Det står redan solklart att den stora fråga i nästa val och under tiden fram till valet 2014 blir jobben. Hur ska fler komma i arbete och hur ska de nya jobben skapas?

Regeringens retorik verkar i det mesta handla om att det är skattesänkningar som skapar nya jobb. Och i väntan på de nya och riktiga jobben ska folk motiveras, eller rättare sagt tvingas, ta vad som helst inom tveksamma arbetsmarknadsåtgärder genom att ersättningsnivåerna för arbetslösa och sjukskrivna ska hållas på så låg nivå att det är svårt att klara sig på ersättningen.

Oppositionen flaggar inte för några nya skattesänkningar, åtminstone inte socialdemokraterna. Däremot verkar inte sossarna vara helt överens med vänsterpartiet och miljöpartiet vad gäller skattefrågorna.

 

  Utbildning ger jobb, inte skattesänkningar.  

Jag tror inte att skattesänkningar är den enda och hållbara åtgärden för att skapa fler jobb. Den senaste mycket dyra reformen med en sänkning av krogmomsen är ett bra exempel på en misslyckad skattesänkning.

Momssänkningen gav några enstaka nya jobb i storstäderna. I Norrlands inland har den ingen effekt på arbetsmarknaden. 

Det svenska välfärdssamhället bygger på ett solidarisk skattesystem där var och en ska bidra efter egen förmåga. Att göra som den borgerliga regeringen gjort sedan 2006, sänkt skatterna på ett sätt som mest gynnar de med höga inkomster, är ett avsteg från den svenska modellen.

En satsning på utbildningssystemet tror jag ger den bästa effekten på sikt. Sveriges utveckling  de senaste 100 åren till en av världens ledande industrinationer där banbrytande uppfinningar och innovationer sett dagens ljus och skapat hundratusentals arbetstillfällen är inte ett resultat av kortsiktiga politiska lösningar och orättvisa skatteuttag. Det är ett resultat av en målmedveten och långsiktig politisk satsning på högre utbildning. 

 

 

 

  Golfsäsongen är slut.  

Vi skriver i dag 1 oktober. För min del så är nu golfklubborna undanställda. Banan är dock öppen en vecka till, men den sista tävlingen, Björnramen, som gick förra helgen på Svegs GK:s bana i Byvallen blev final för mig. Jag spelade i lag med Anne-Sofie och vi lyckades faktiskt göra säsongen bästa resultat som lag. En fin femteplats bland 15 tävlande lag. Ett resultat som sporrar och som redan gör att man ser fram mot nästa vår. 

 

  Jakten är inte slut.  

Älgjakten gör ett uppehåll, men redan 8 oktober drar det hela igång igen. Då är det älgjakt i hela Sverige, utom på Gotland för där finns inga älgar. För Jimmys hund Tjabo tror jag uppehållet med lite vila kommer efterlängtat. Tjabo har jobbat väldigt intensivt och bra och ställt två älgar på bästa tänkbara sätt. Att Jimmy sedan fick skjuta båda gjorde inte saken sämre.