Lennart i Ytterberg

  Kasta sten och bränna bilar ger jobb  

Den senaste tidens mediarapportering om kravallerna i bland annat Husby, strax norr om Stockholms innerstad med brinnande bilar och stenkastande ungdomar är bilder som påminner om ett krigstillstånd. Kravallerna har blottat en stor spricka i den bräckliga svenska folkhemsfasaden.

Efter att politikerna i regeringen, i Stockholms stadshus och i Riksdagen vänt invånarna i Husby med flera förorter ryggen rann bägaren över. En rad av upplopp där ungdomar visat sitt missnöje över att stå utanför samhällets skyddsnät och mot de styrande i landet kryper regeringen nu till korset och försöker mildra upprorsstämningen med att flytta ut runt 500 statliga jobb till utsatta förorter. Bland annat flyttas delar av Diskrimineringsombudsmannen, DO, till Husby.

Integrationsminsister Erik Ullenhag (Fp) satt i morse (tisdag) i nyhetsmorgon i tv 4 i debatt med America Vera-Zavala (V) och förnekade att beslutet att flytta ut jobb från Stockholms innerstad hade något som helst med upploppen att göra. Besluten om utlokalisering var fattade långt innan, hävdade Ullenhag. Det är naturligtvis en blå nödlögn för att skydda sin egen rygg. 

Kontrasten finns i Botkyrka kommun, söder om Stockholm. Där använde sig ungdomar av den demokratiska rättigheten att försöka få till stånd en folkomröstning om en planerad exploatering av ett stort grönområde. Genom att samla in så många namnunderskrifter som krävs (tio procent av invånarna) för en folkomröstning så körde kommunledningen över ungdomarna och beslöt att bygga på grönområdet, utan att ta notis till ungdomarnas initiativ.

 

  Är upplopp lösningen för Härjedalen?  

Härjedalens kommun har på mindre än två år drabbats kraftigt av nedläggning, varsel och utflyttning av företag. Fortum flyttade till Stockholm förra året och ett 25-tal jobb försvann, BrandFactory har varslat alla 20 anställda om uppsägning. Verksamheten flyttar till Stockholm. Svegssågen slog nyligen igen trots fyllda orderböcker. Ytterligare ett 20-tal blev av med jobbet.  Vi ska veta att 100 förlorade jobb i Härjedalen motsvarar 10 000 jobb i Stockholm. 

Den kommunala ledningen i Härjedalen verkar stå handlingsförlamad inför den utarmning av kommunen som pågår. Kommunchef Inger Lagerquist som kvitterar ut en lön på 71 000 kronor i månaden har krupit undan in i sin trygga vrå i Medborgarhuset för att slippa se eländet.

När den kommunala ledningen står handfallen. Hur ska då ungdomarna och övriga invånare i Härjedalen få politiker och tjänstemän i regering och Riksdag att öppna ögonen och inse att Härjedalen är en del av Sverige.

Hur ska vi få Erik Ullenhag med flera i regeringskansliet att flytta några hundra statliga jobb till Härjedalen? Genom att bränna bilar, kasta sten mot polis och räddningstjänst, krossa skyltfönster, förstöra och skapa kaos eller genom att använda demokratins spelregler?

Justitieminister Beatrice Ask (M) från Sveg går snart på sommarledighet. Jag hoppas hon tar med sig svaret på frågan till Härjedalen.

 

 

  En händelserik resa  

Ett glatt gäng från Ytterberg tog tillfället i akt och gjorde en resa med inlandståget tur och retur från Sveg till Östersund lördagen 2 juni. Det var för övrigt den sista turen före sommaruppehållet med dagturer.

Redan klockan sju på morgonen hämtades vi i taxi. Tåget skulle avgå från Svegs station 07.40.

På plats i Sveg fick vi först meddelandet att det blev en liten försening. Personalen som ställt av tåget dagen innan hade tydligen glömt att koppla tågets startbatterier till laddning.

 

 

Nåväl, vi: undertecknad, Anne-Sofie, Carl, Anne-Marie, Janne, Dawn, Klas, Peter och Sven-Åke, hade skaffning med oss och sommarmorgonen var varm och fin så vi tog ingen skada och ingen hade nån brådska.

När vi väl kom iväg, en dryg halvtimma för sent så meddelade tågvärdinnan att "Det kör vi igen. Vi är framme i Östersund enligt tidtabell".  

Kanske var det lite överambition att hinna fram i tid eller så var det solen som bländade tågföraren, för när vi passerade stationen Kvarnsjö, en dryg mil före Åsarna, så stod det fyra damer på perrongen och vinkade glatt till tåget som passerade i full fart. 

Strax efter så saktade tåget ner och stannade. Tågföraren hade insett misstaget. Det var ju passagerare som stod och väntade. Tåget backade några hundratal meter och damerna klev på under skratt och muntra tillrop.  

Resan fortsatte utan fler missöden och kom fram i Östersund nästan på minuten enligt tidtabbellen. Det är nåt för SJ att ta efter; sent iväg, en liten miss vi en station, men ändå framme i tid. 

 

Här följer ett bildsvep från resan. Klicka på bilderna för att se dem i större format.

 

     

I väntan på avresa           Calle har tagit plats      Och resten med