Lennart i Ytterberg

Boksläpp i Ytterberg

Intresset var stort och närmare hundra personer hade letat sig till Ytterberg på lördagen för att vara med på släppet av boken ”Byn på berget”.

Boken är en fantastisk dokumentation av 154 gårdar och fritidshus samt ett 20-tal härbren i Ytterberg. Vidare finns sju gårdar i Sundsätt och elva i Extjärn/Solnan, med fastighetsnummer som går att härleda till Ytterberg, beskrivna.

Byn på Berget är ett resultat av en studiecirkel i SPF som startade i februari 2016 under ledning av Göran Busk. Under 24 träffar fram till 5 juni i år har de 15 deltagarna i cirkeln med bilder och text skapat en dokumentation som inte bara visar hus och härbren. Boken berättar också en historia om varje fastighet, varje fritidshus och varje härbre.

Byn på berget är historisk dokumentation som leder läsaren på en vandring genom en av Sveriges märkliga och kulturhistoriskt mest intressanta byar.

Göran Busk inledde med att berätta för de förväntansfulla besökarna om arbetet med boken och tackade alla i studiecirkeln som lämnat material till boken. Göran tackade särskilt Ytterbergs byförening och Ytterberg vägsamfällighet för de ekonomiska bidrag som lämnats och som gjort projektet möjligt att genomföra.

 Göran Busk var mycket nöjd och tillfreds med det stora intresse som boken har tilldragit sig. Göran fick bara under de första två timmarna signera närmare 50 exemplar. Efter en vecka har över hundra böcker om Ytterberg hittat nya ägare. 

Boken ”Byn på berget” finns till försäljning varje dag i Sommarcaféet i Ytterberg under juli månad. Tillgången i den första upplagan är begränsad. Så passa på medan chansen finns att få ett eget exemplar av denna fantastiskt välgjorda dokumentation av Ytterberg.

Lennart Svensson

Ytterbergs pensionärsförening 70-årsjubilerade.

Den 11 juni 1944 bildades Ytterbergs pensionärsförening, en förening som genom åren arbetat mycket aktivt för att förgylla tillvaron för alla som avslutat sitt yrkesliv och titulerar sig som pensionärer.

 

Aktiviteten har ingalunda avklingat. Tvärtom, Ytterbergs pensionärsförening, numera en lokalavdelning av Sveriges Pensionärsförbund, SPF, är fortfarande en förening där aktivitet och trivsel står i fokus.

Första måndagen varje månad håller föreningen möte, den andra måndagen är det trivselkväll med bingo och allsång med mera. Dessutom är det livlig aktivitet på boulplanen, i anslutning till skolan. Två gånger i veckan, från maj till september, samlas ett 20-tal av medlemmarna i pensionärsföreningen för en drabbning som handlar om att placera kloten närmast ”Lillen”. Lagen lottas varje gång, men poängen räknas sedan individuellt. I samband med en avslutningsfest i september koras och hyllas varje år boulmästaren i SPF Ytterberg.

Jubileumsfesten hölls givetvis på dagen 70 år efter bildandet. På eftermiddagen, onsdag 11 juni, hade Ytterbergs pensionärer bjudit in intresserade från de övriga fyra lokalavdelningarna i SPF:s distrikt, Härjedalen. (Glissjöberg, Ytterhogdal, Sveg och Lillhärdal). Närmare 50 hörsammade inbjudan till jubileumsmiddag med musikunderhållning och allsång i byföreningens lokal (Gamla skolan) i Ytterberg.

Klicka på bilderna för att se dem i större format.

Middag och allsång                          11 juni 1944                Aktiva pensionärer

Gunvor Jansson, ordförande i SPF Ytterberg var mycket tillfreds med jubileet och att så många kom till festen.

- Det blev väldigt lyckat och det var roligt att vi kunde ha jubileet just på dagen 70 år efter att föreningen bildades, säger hon.

Not: Gruppens namn är myntat av Torgny ”Kingen” Karlsson och betyder fritt översatt ”Ett lyckopiller från Ytterberg”.

Lennart Svensson

i Ytterberg

  Välbesökt invigning   

Klockan 11.00 i söndags föll täckelsen och därmed var den invigd, skylten som ska både visa besökarna rätt och väcka till nyfikenhet och upptäckarlust. "Kulturhistoriskt Riksintresse", står det på skylten. Både en och två förbipasserande lär väl ta sig en funderare vad detta betyder och förhoppningsvis ta en sväng upp till Ytterberg, en av de verkliga pärlorna i Härjedalen. 

  Curt Lofterud talade    

Före detta läraren, nu mera natur- och bygdeskildraren Curt Lofterud från Jämtland höll invigningstalet. Curt Lofterud fortsatte sedan med en föreläsning i skolan i Ytterberg. Temat i föreläsningen hämtades från Lofteruds bok Härjedalens hjärta som utkom 1989. Boken är en dokumentation av byarna i Härjedalen och finns att köpa i sommarcaféet i Ytterberg. Caféet är öppet alla dagar i juli mellan 12- och 16.  

  Beställ redan nu. Julkonsert på G.   
Jag satte mig ner i går och bläddrade igenom Aftonbladet och min första tanke var att det som publicerades var ett aprilskämt, men jag insåg ganska snabbt att det var allvar. I en annons över ett halvt uppslag uppmanades vi nämligen att köpa biljetter till året Julkonsert !.
Påsken är inte slut, det är annandag påsk i dag ( 9 april). När jag läste annonsen var det påskdan och nu ska vi alltså beställa biljetter till "Årets Största Julkonsert", med bland andra Christer Sjögren. Jo, jo men. Så står det faktiskt.

  Christer "Kristus" Sjögren?
Den klurige författaren och estradören Mark Levengood skrev i en av sina böcker (den handlade om hur barn pratar) om en flicka som berättade att hon inte trodde att det var så vanligt att barn döptes till Kristus i dag. Den enda person hon kände till med det namnet var mammas stora idol "Kristus Sjögren"

  Julen varar intill påska?
I min ungdom lärde jag mig att julen varar intill påska. Det var en strof som vi sjöng varje år. Jag tror till och med att vi levde efter den devisen och gör det, åtminstone i viss mån, än i dag.
Jag har exempelvis min utomhusgran kvar, visserligen utan ljus och sånt, men den står där, granen, och det är ju inte slut på påsken än.
  Det är kanske dags att ändra strofen i julsången från " julen varar intill påska" till "julen kommer med en jävla brådska". 

  Tiden har sin gång.
Nåja. Vi firar påsken som den varit en tid till, men sen blir det andra bullar. Vi kan ju inte hålla fast vid gamla traditioner och annat strunt när Christer, frälsaren från Hagfors, kallar, eller hur?

Lennart Svensson
i Ytterberg

Ranelid gav kultursprättarna på nöten 
Det sved i skinnet på de fisförnäma kulturjournalisterna, med SVT:s Camilla Lundberg i spetsen, att författaren Björn Ranelid gick direkt till finalen i Globen i den, av musikkritiker och kulturnissar, upphausade melodifestivalen.
Camilla Lundberg satt i morse, onsdag, i SVT:s morgonprogram och förfasade sig över att Björn Ranelid, som enligt Camilla Lundberg "måste vara tondöv", ställer sig framför en popgrupp och framför en av sina egna texter. Kompositionen klingar falskt, hävdar Camilla Lundberg.

Även artisterna rasar mot att Ranelid vann
Inom den krets av så kallade etablerade artister som deltar i spektaklet lyste också besvikelsen igenom över att en författare går och vinner "deras egen tävling". Inte minst halvfiguren och körledaren Andreas Johnson från Hälsingland rasade mot SVT för att Björn Ranelid tilläts delta i melodifestivalen.
Andreas Johnson verkade nästan förnärmad över att rampljuset föll på Björn Ranelid och inte på honom. För Johnson var det surt, men för alla som gillar Björn Ranelid var det fest.
 
Björn Ranelid, 62, författare, f.d fotbollspelare i Mamö FF.
Vinnare av melodifestivalens tredje deltävling som gick 
i Leksand i lördags.


Jag hoppas Ranelid går hela vägen
Det som inte Camilla Lundberg och resten av kultureliten, med artisterna i släptåg, förstår är att Björn Ranelid är, förutom en mycket bra författare, en estradör och en underhållare av högsta rang. Det är få personer som kan skapa debatt och rubriker som Björn Ranelid. Han har gått sin egen väg och struntat i den indoktrinerade och ryggdunkande kulturens elitskick som vill sätta dagordningen och bestämma vad som är bra och inte bra.

Finalen i Baku
Jag tror inte Björn Ranelid går hela vägen och vinner den svenska finalen i melodifestivalen, men visst vore det en rejäl smocka att ge Camilla Lundberg med flera om Ranelid fick kliva upp på scenen i finalen som går senare i vår i Baku (huvudstad i Azerbajdzjan) och framföra sitt bidrag inför mer än en miljard tv-tittare.

Lennart Svensson
i Ytterberg 

 Bara fittor som inte jagar, enligt Jens Ganman
Jag vill härmed vidarebefordra ett lästips. Författaren Jens Ganman skriver 3 oktober i Östersunds-Posten en av de bästa krönikor jag läst på länge.
Jens Ganman ironiserar över något av det mest heliga i Jämtland och Härjedalen, nämligen jakten i allmänhet och älgjakten i synnerhet och reaktionerna lät inte vänta på sig.
Kommentarerna fullkomligt haglade in till ÖP:s redaktion. Av de kommentarer som publicerades märks att de flesta läsare, jägare eller inte jägare?, förstår ironin i Ganmans krönika, men det finns alltid några som inte har den förmågan och känner sig kränkta djupt i den mellannorrländska jägarsjälen.

 En skön konst
Att behärska förmågan att skriva en krönika med udd och ironi utan att nämnvärt kränka någon är en skön konst och Jens Ganman visar med all tydlighet att han har hittat den nivå som både roar och upprör, vilket är det som ska utmärka en bra krönika.
Länken nedan går direkt till Jens Ganmans krönika. Jag hoppas det fungerar med att klicka på länken. Annars sök på www.op.se

http://op.se/kulturnoje/kronikor/1.3962327-bara-fittor-som-inte-jagar


Lennart Svensson
i Ytterberg

  

Tack för kommentarerna
Det är kul att folk kommenterat inlägget om konstnären Lars Vilks teckningar av profeten Muhammed. Det går bra att kommentera direkt på min blogg. Nu ligger kommentarerna på Facebook och många av mina läsare är inte medlemmar i Facebook.
Tyvärr är det så att en del av kommentarerna på Facebook visar att de missuppfattningar om Islam och Muhammed är djupt förankrade i det svenska medvetandet.
Jag tar i mitt inlägg tydligt avstånd från allt vad våld heter som ett svar på ett uttryck som många muslimer upplevde som en kränkning, men det är skillnad mellan att försvara våld och med ett pedagogiskt perspektiv försöka förstå varför vissa grupper tar till våld.
Yttrandefriheten, som Lars Vilks hävdar ger honom rätt att publicera nidbilder av en helig religiös ikon, och som vi i Sverige tar för givet, är starkt begränsad för stora delar av jordens befolkning och då blir våldsyttringar ett sätt att höras och synas.

Inget journalistiskt värde
De teckningar som skapade starka reakationer bland muslimer publicerades först i danska Jyllands-Posten. Lars Vilks kom sedan med sina teckningar som bland annat föreställde Muhammed som rondellhund. Jag hittar inget av journalistiskt värde eller konstnärligt heller för den delen i dessa publikationer.

Nerikes Allehanda gav bakgrund
Tidningen Nerikes Allehanda publicerade därefter en del av de teckningar som var föremålet för reaktionerna, men Nerikes Allehanda publicerade samtidigt en lysande artikel som gav bakgrund och förklaring till att dessa teckningar upplevdes som starkt kränkande. I det sammanhanget kan det ses som relevant att publicera den typen av bilder. Då handlar det om god journalistik. Jyllands-Postens publicering och Lars Vilks inlägg är, enligt min uppfattning, enbart en meningslös provokation.

Lennart Svensson
i Ytterberg

Misstanke om mordförsök på Lars Vilks
Tre män sitter fortfarande häktade, misstänkta för att ha planerat att mörda konstnären Lars Vilks. Attentatet planerades att bli utfört natten till 11 september i konsthallen Röda Sten i Göteborg. Enligt de uppgifter som framkommit så här långt är det sannolikt att detta skulle utföras som hämnd för de karikatyrteckningar av profeten Muhammed, bland annat som rondellhund, som Lars Vilks gjort och som han fått mycket publicitet kring.

Konst eller nidbilder
Den fråga som ofta diskuterats angående Lars Vilks teckningar av profeten Muhammed är den grundlagsskyddade yttrandefriheten. För ett år sedan, i samband med en NHL-match i ishockey i Globen i Stockholm, besökte jag Pressklubben på Vasagatan. Jag fick då tillfälle att lyssna på ett par av landets främsta kulturskribenter, åtminstone de som figurerar mest i tv och tidningar. Samtalet dem emellan handlade just om vikten av att värna yttrandefriheten.
Nu är det så att yttrandefrihetsgrundlagen också innebär ett personligt ansvar för den eller dem som yttrar sig. Yttrandefrihet är inte detsamma som att man fritt och hur som helst får uttrycka sig kränkande eller på annat sätt yttra sig som skadar person eller personer.

Lars Vilks behov av att synas 
Är det så att Lars Vilks karikatyrer av Muhammed enbart var ett sätt för en konstnär som inte synts i media på länge att få lite publicitet?
Hans egendomliga konstverk har ju mer eller mindre hamnat i glömska hos kultureliten och för att få sitt behov av att få synas och stå i centrum ger han sig på en, för världens muslimer, helig person och profet.
Samtalet mellan kulturnissarna på Pressklubben gav mig det bestämda intrycket att deras behov av att få vara med och tycka till samstämde med Lars Vilks outsläckta behov av uppmärksamhet. Ingen av kulturkritikerna vågade sig på en recension av de teckningar som Lars Vilks låtit publicera.

Vilks produktion 
Lars Vilks ska naturligtvis respekteras för den konstnär han är och för de verk han producerat. Hans rätt, liksom alla andras rätt, att yttra sig ska också respekteras och jag försvarar inte på något sätt våld som ett sätt att protestera, men frågan är om karikatyrer av en person som levde för mer än 1000 år sedan är konst eller om det är en ren provokation.
I ett läge när Islam är ifrågasatt och hårt kritiserat av, framförallt högerextrema rörelser, får den typen av publikationer som teckningarna av Muhammed är, stort genomslag.
Var det detta som Lars Vilks ville uppnå eller var det ett inlägg i en allmän debatt? Hur som helst. Jag tänker också utnyttja min rätt att tycka till.

Medioker konst 
Eftersom kultureliten på Pressklubben inte vågade ge sina synpunkter på det konstnärliga i Lars Vilks teckningar så gör jag det. Enligt min åsikt finns det inget konstnärligt värde alls i de mediokra karikatyrerna av profeten Muhammed.
Lars Vilks vet för det första inte hur Muhammed såg ut. Det gör ingen annan heller. 
Det utmärkande för en karikatyr är att den ska präglas av något, utseende eller annat, som kan härledas till den som avbildas. Hans teckningar är således inte konst utan en ren provokation, sannolikt i syfte att få egen publicitet.

 

Lars Endel Roger Vilks, född 20 juni 1946 i Helsingborg är en svensk konceptkonstnär, konstkritiker, filosofie doktor i konstvetenskap, författare och debattör.

Mellan 1997 och 2003 var Vilks professor i konstteori vid konstakademin i Bergen. Han är bland annat känd för sitt kontroversiella konstverk Nimis, placerat i Kullabergs naturreservat alternativt i den av Vilks skapade staten Ladonien, där även hans bokverk Arx finns att beskåda. Andra kontroversiella konstverk är hans teckning av Muhammed som rondellhund och den så kallade Judesuggan. Han har även gjort världens största rondellhund. Som konstteoretiker argumenterar han för det institutionella konstbegreppet, i huvudsak genom sin blogg.
http://www.vilks.net/
Källa: Wikipedia

Lennart Svensson
i Ytterberg