Argumenten i Saudi-krisen, ett eko från 1970-talet
Fattig argumentering
Det är påfallande hur lite nya argument som näringslivets toppar och högerpartierna lyckas formulera i sina tafatta försök att legitimera vapenexport och militärt samarbete med Saudiarabien. Argumenten är i stort sett samma som under 1970-talet, men då handlade det om handelsförbindelser med diktaturer i Sydamerika. Wallenbergfamiljen stod i främsta ledet då och gör det fortfarande.
Avtalet om miltärt samarbete mellan Sverige och Saudiarabien undertecknades 15 november 2005. Efter regeringsskiftet i Sverige förra året har debatten blossat upp om Sverige ska ha ett militärt samarbete och om vi överhuvudtaget ska ha något samarbete alls med en av världens värsta diktaturer. I slutet av januari i år meddelade regeringen att avtalet ska omförhandlas.
Diplomatisk kris
Efter att utrikesminister Margot Wallström (s) lämnat ett kristiskt uttalande om Saudiarabiens behandling av bland andra oliktänkande och regimkritiker samt bristen på respekt för mänskliga rättigheter utbröt den diplomatiska krisen. Saudiarabien kallade hem sin ambassadör och hotade med att inte utfärda visum för svenska företag verksamma i landet. Det ledde till att sex företrädare för svenskt näringsliv, med betydande verksamhet i Saudiarabien och med fingrarna i den svenska militära syltburken, reagerade och i en debattartikel i Dagens Nyheter 6 mars ifrågasatte om inte uppsägningen av avtalet satte sveriges trovärdighet på spel. Näringslivstopparna hävade att handelsförbindelserna med Saudiarabien var mycket betydelsefulla för Sverige och den svenska välfärden.
Domedagspredikan som upprepas
Under 1970-talet riktades mycket av kritiken för brott mot mänskliga rättigheter mot de USA-stödda diktaturerna i Sydamerika. Handelsavtalen ifrågasattes och sades upp. Bojkotter och sanktioner infördes och näringslivets toppar reagerade då som nu. Företrädare för Svenska Arbetsgivarföreningen, SAF, domderade att välfärden, pensionerna, barnbidragen och jobben med mera var i fara om svenska företag inte tilläts operera fritt i de sydamerikanska militärdiktaturerna.
Nu vet vi att domedagen uteblev. Däremot bidrog sannolikt de svenska protesterna till att militärregimerna störtades, demokratin främjades och som en följd kom exporten av svenska produkter till Sydamerika att öka.
Redan på 1970-talet företräddes de domedagspredikande näringlivstopparna av en Wallenbergare och det är likadant i dag.
Att hävda att "Sveriges trovärdighet som handelspartner står på spel" (DN 6 mars) som rubriken löd i näringslivets debattartikel, utan att i en enda mening eller bisats påtala bristen på mänskliga rättigheter i Saudiarabien, är inte bara en upprepning av taffliga argument, det är att spela med näringslivets och familjen Wallenbergs trovärdighet.
Lennart Svensson
i Ytterberg
Kommentarer
Trackback
