Reinfeldt eller Löfven, det är frågan?

  Det hettar till i politiken.  
Det är nästan två år till nästa Riksdagsval, men söndagens partiledardebatt ger en antydan om att det blir två mycket heta och intensiva år, åtminstone för dem som är intresserade av politik. Debatten gav inte bara ett par klara besked, bland annat i skattefrågan. Den visade också att det bara finns två kandidater till posten som statsminister efter valet 2014.
Moderaternas partiledare och nuvarande statsministern, Fredrik Reinfeldt, är den borgerliga sidans givna kandidat medan oppositionens motkandidat är socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven.
 
           
Stefan Löfven (S)          Fredrik Reinfeldt (M)
 
  Kris för C opch KD.  
Både centern och kristdemokraterna kämpar för att bättra på sina oppinionssiffror. Båda ligger farligt nära att hamna under fyraprocentsspärren och därmed tvingas lämna Riksdagen efter nästa val. Skulle det hända är det inte bara en historiskt händelse. Det betyder också att den borgerliga regeringen får respass.
Efter den förra debatten på vårkanten fick centerns nya ledare Annie Lööf kritik för att prata för mycket i klyschor och inte föra fram någon profilfråga som går att härleda och identifiera med centerpartiet.
Jag tycker Annie Lööf gjorde en betydligt bättre insats i söndagens debatt, men hon och centern har fortfarande problem att lyfta i oppinionsmätningarna och det beror kanske mera på centerns identitetskris än på Annie Lööf själv. 
Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund har också svårt att gå hem i stugorna trots att han visade att han har en stor portion humor. Göran Hägglund är ju riktigt rolig att lyssna på ibland, men KD:s problem ligger inte på partiledarnivå. Problemet är en förlegad och för konservativ politik. 
 
  Valets stora fråga blir jobben.  
Det står redan solklart att den stora fråga i nästa val och under tiden fram till valet 2014 blir jobben. Hur ska fler komma i arbete och hur ska de nya jobben skapas?
Regeringens retorik verkar i det mesta handla om att det är skattesänkningar som skapar nya jobb. Och i väntan på de nya och riktiga jobben ska folk motiveras, eller rättare sagt tvingas, ta vad som helst inom tveksamma arbetsmarknadsåtgärder genom att ersättningsnivåerna för arbetslösa och sjukskrivna ska hållas på så låg nivå att det är svårt att klara sig på ersättningen.
Oppositionen flaggar inte för några nya skattesänkningar, åtminstone inte socialdemokraterna. Däremot verkar inte sossarna vara helt överens med vänsterpartiet och miljöpartiet vad gäller skattefrågorna.
 
  Utbildning ger jobb, inte skattesänkningar.  
Jag tror inte att skattesänkningar är den enda och hållbara åtgärden för att skapa fler jobb. Den senaste mycket dyra reformen med en sänkning av krogmomsen är ett bra exempel på en misslyckad skattesänkning.
Momssänkningen gav några enstaka nya jobb i storstäderna. I Norrlands inland har den ingen effekt på arbetsmarknaden. 
Det svenska välfärdssamhället bygger på ett solidarisk skattesystem där var och en ska bidra efter egen förmåga. Att göra som den borgerliga regeringen gjort sedan 2006, sänkt skatterna på ett sätt som mest gynnar de med höga inkomster, är ett avsteg från den svenska modellen.
En satsning på utbildningssystemet tror jag ger den bästa effekten på sikt. Sveriges utveckling  de senaste 100 åren till en av världens ledande industrinationer där banbrytande uppfinningar och innovationer sett dagens ljus och skapat hundratusentals arbetstillfällen är inte ett resultat av kortsiktiga politiska lösningar och orättvisa skatteuttag. Det är ett resultat av en målmedveten och långsiktig politisk satsning på högre utbildning. 
 
Lennart Svensson
i Ytterberg
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0